millusmitt

  Hotellfrukost, ja tack!
  Man blir lite bortskämd när man ligger borta på hotell... frukostbuffé varje morgon, sängen bäddad, rummet städat (om man vill det)... men det är ändå inget jag skulle vilja göra oftare än jag gör. 
  Jag brukar hänga ut "don't disturb"-skylten på dörren om jag bor mer än en natt på raken på samma hotell. Då kan man sprida ut sina saker utan att behöva packa upp o packa ner o packa upp o packa ner o packa upp o packa ner... 
  Saknaden efter det som finns hemma är stor, älsklingen, myset, den busiga hunden och de andra små fyrbenta busfröna och även de materiella sakerna... Det är egentligen inte mysigt att bo på hotell, utan väldigt enformigt och opersonligt och frukostintaget brukar gå på 5 röda. 

  Ett regelbundet frukostintag sätter fart på magen :)

  Imorgon är det 1 april och jag undrar om man blir lurad eller om man kanske kan lura någon. iofs så är jag inte så mycket för att lura folk och jag tycker egentligen inte om att bli lurad heller. Så om jag inte lurar någon så kanske jag själv slipper bli lurad... kanske.




  Tranan kommer imorgon (skärtorsdagen) till alla barn... iaf alla de som bor på Öland. När jag och mina syskon var yngre så sa alltid våra föräldrar att vi skulle hänga upp var sin socka (strumpa) i våra respektive rum och sen så skulle tranan komma och lägga godis i dessa under natten till skärtorsdagen.
  Man letade alltid fram den största strumpan man kunde hitta - försökte med strumpbyxor en gång men jag fick inte mer godis för det - och så satte man upp den på väggen. Varje gång så försökte man vara vaken för att se den där tranan när den kom och fyllde strumpan med godis, men inte en enda gång lyckades jag med det. Somnade så sött och tranan måste ha varit väldigt tyst av sig för inte hörde man när den kom och hälsade på heller.
  Morgonen efter när man vaknade så var hela (nåja... nästan) strumpan fylld med godis och man började äta av det innan man skulle äta frukost (aja baja). Sen så jämförde man vad man fått med de andra syskonen och vi var alltid lika förvånade att vi hade fått likadana godisar.
  Ibland så fick man godisar som man kanske inte tyckte så mycket om och då försökte man byta bort dom mot något annat som syskonen hade, men det gick inte alltid. Då fick man spara de "äckliga" bitarna till sist, men man åt alltid upp dom till slut även om man tyckte att de var "äckliga".

  Ska jag berätta en hemlighet? Jag tror inte att det var tranan som kom med godiset, utan att det var någon av mina föräldrar. Det är som med tomten, han finns ju inte på riktigt även om man tror det när man är liten.
  Det jobbiga i det hela är att tomten inte finns i verkligheten (för det vet ju alla vuxna), men det FINNS tranor i verkligheten... och det finns ju så många olika sorter... så vad ska man tro egentligen? Kommer tranan med godis eller inte? Och vilken sort är det som kommer om det kommer någon?

  Det som göms i snö, kommer upp i tö...
  Det är riktigt äckligt att vara ute och gå nu. Hundbajs överallt, på varje gång/cykelväg, varje stig... det ligger ta mig fan överallt, stora högar, små högar... Hundägare/hundrastare som inte plockar upp efter hunden måste ha något problem...
  Ekonomiskt? Jo, det är ju sååååå dyrt med hundbajspåsar.
  Lathet? Jo, det är sååååå jobbigt att böja sig ner och plocka upp skiten.
  Inte vet jag, men nåt problem måste det ju vara. Själv stoppar jag fickorna fulla med hundbajspåsar i mina gå-ut-och-gå-med-Saga-byxor och min gå-ut-och-gå-med-Saga-jacka. Sist inköptes det svarta, rosa, lila och grå påsar.

  Idag åkte jag norrut, mot Dalarna, för att bo 2 dagar på hotell i Borlänge. Åkte från ett Stockholm, där snön nästan är helt borta, till ett helt vitt landskap som välkomnade mig med ett fint snöoväder som sen övergick i snöblask/regn. Det är inte speciellt kallt, men mycket snö ligger kvar.

  Våren kommer, men ingen vet exakt när.

  Påsk är det snart. Vi ska åka ner till Öland (världens bästa ö) och fira påsken där. Det blir rena djurparken i stugan... Lillsyrrans hund o katt, syrrans katt, vår hund och våra 2 katter + mina föräldrars katt... vilket blir 2 stora hundar (Berner Sennen o Leonberger) och 5 katter i en inte alltför stor stuga + 6 vuxna människor...
 

  Nu försvinner snön sakta men säkert - skönt att det inte är snabbt men osäkert - och gör det sjöblött ute i markerna. Sjöstövlar och sydväst är en rekommendation om man ska gå på annan plats än den asfalterade. Ut i skogen drar man sig för att gå om man inte är välutrustad (klädesmässigt, inget annat) eller rätt utrustad kanske man ska säga. Om man inte rätt kläder har får man gå med blöta skor... och byxor. Kanske ska inhandla ett par gummistövlar, ett par rosa med lila blommor. Lite så där puttinuttit... eller kanske inte. 
  Mest tycker jag synd om Saga som knappt har nån snö att rulla sig i längre. Den tjejen älskar verkligen snö, det har jag bildbevis på. De få plättar med vit snö som finns kvar blir genast attackerade av henne och när hon är klar så sitter det mesta av snön kvar i hennes päls och då ser hon ut som en punkare med pälsen blöt och i en enda oordning. Hon är så söt då, men söt är hon ju alltid i alla fall.
  Snart kommer våren och torkar upp marken så man kan gå i skogen utan att bli dyngsur.

  Påsken närmar sig med flera dagars ledighet, det ska bli skönt. Kanske ner till "min" ö, kanske inte. Har inte planerat något än.

  Ryggen den plågande har betett sig så mycket bättre senaste tiden. Har känningar och det gör ont ibland, men inte i närheten av hur det gjorde ont för bara nån vecka sedan. Det mest "skrämmande" är om det knäcker till igen så jag får tillbaka skiten. Det har det ju gjort en gång för inte så länge sedan, men då visste jag ju vad det vad så då gick det bätre än första gången. Fan vad man är beroenda av att ryggen fungerar som den ska. Det är inget man kanske tänker på när ryggen är frisk och inte säger ifrån, men man blir mer eller mindre handikappad - ursäkta uttrycket - när den säger till att den har ont. Var rädd om ryggarna där ute.

                                                                      
  I veckan så var jag på besök i Karlstad (jobbet) och sov över i 2 nätter och jag kände det som att jag blev strandsatt på en öde ö. Inte för att jag var på Färjestads hemmaplan (själv hejar jag på bästa laget HV71) utan för att min dator slutade fungera. Helt utan kontakt med omvärlden (inte helt sant, men det kändes så).
  För några (läs: många) år sedan så var man helt ställd om inte mobiltelefonen fungerade, var tappad/glömd, utan batteri. Hela ens liv var i mobilen. Många har det fortfarande så, men när man nu har tillgång en liten bärbar dator som man tar med sig på alla resor så kan man ändå få tag på saker och ting och även personer och man känner sig inte lika ställd om mobilen inte fungerar.
  Nu har jag min ordinarie lilla bärbara på service (kommer ta tid, då IT-Stefan är på semester) och jag har fått en lånedator så länge. Inte helt samma sak faktiskt, inte alls. Saknar min egna lilla jobbdator. Vill inte vara utan fungerande dator fler gånger... nä, huvaligen...


  Det kommer bli fästingsommar i år, till de flestas förtret skulle jag tro. Hundar, katter och alla andra som kommer vistas ute i naturen kommer nog någon gång den här sommaren få uppleva ett besök av denna lilla blodsugande parasit. Många medel och andra tillhyggen har uppfunnits för att den lille rackaren ska få det svårare, men inte sjutton verkar det fungera. De små rackarna - för de är små, förbaskat små - är svåra att upptäcka när de befinner sig i djungeln nere på marken. De är heller inte lätta att upptäcka när de väl bordat kroppen.
Lite tips o trix... 
  Om man ändå har otur att blir biten (huvaligen) så ta det lugnt (eller hur). 
  Glöm alla kurer med olja, smör eller fotogen. Skaffa dig en fästingplockare, använd den enligt medföljande bruksanvisning och vips så är den borta.
  Du märker inte själva bettet. Innan den börjar suga blod bedövar den bettstället med bedövningsmedel via sin saliv. Sticket blir helt smärtfritt (tack för det) och saliven förhindrar också att blodet koagulerar. Saliven bildar också ett slags cement runt fästingens munapparat och hjälper till att förankra den.  
  Har du ingen fästingplockare så ta ett stadigt tag om fästingen utan att klämma på den, vrid samtidigt som du drar den rakt upp. 
  Tar du den snabbt, inom ett dygn, minimerar du risken för exempelvis Borrelia, men TBE smittar tyvärr direkt. Tvätta rent runt bettstället. Håll ögonen på bettstället de närmsta veckorna.
  Får du en röd ringformad rodnad kontakta din läkare. Likaså om du efter cirka en vecka får influensaliknande symptom.
  Vår vanliga fästing trivs inte speciellt bra inomhus. De vill ha luftfuktighet för att må bra. Tur är väl det, tänk om en hona skulle lägga ett par tusen ägg som kläcktes inne i sovrummet.
  Men nu har det invandrat en ny släkting, den bruna fästingen. Förmodlingen har den kommit in via hundar som tagits in i landet från Europa. Den fria invandringen har inte bara positiva effekter.
  Den bruna fästingen trivs och kan överleva i vårt inomhusklimat. Den kan föröka sig och är tämligen svår att bli av med. Risken är väl inte speciellt stor att man ska få hem dem så där hux flux, men hyr du t.ex en sommarstuga eller jaktstuga som tidigare har hyrts av en hundägare från Europa finns alltid risken där.
 
Men framför allt behåll lugnet, blir du myggbiten drabbas du väl inte av panik, eller hur? Varför då hetsa upp dig efter ett fästingbett?
 Risken är ändock minimal att du drabbas av en fästingrelaterad sjukdom. Du visste väl att även myggor kan sprida smitta, harpest med mera? Vem har sagt att livet ska vara helt fritt från risker.

  Melodifestivalspektaklet är över för den här gången. Som vanligt är smaken som baken och åsikterna angående om "rätt" eller "fel" låt vann kommer skölja över landet. Det kommer braskas upp på löpsedlar, på första sidor, skrivas spaltmetrar och säkert så kommer det skrivas en följetong om det här.
  Det var ju inga direkta "nakenchocker" eller andra "chocker" och alla hade anständiga kläder på sig, så det ska bli spännande att se vad tidningarna kommer hitta på att skriva om.
  Nu när detta svenska spektakel är över så är det bara att vänta på nästa... Eurovision Song Contest...
  Jag har inget emot schlager eller melodifestivalen, inte alls... tvärtom faktiskt, men det är ett jäkla spektakel.


  Hur vill du ha det... ja, du vet... där nere... ungefär i mitten... mellan benen...? Håret eller avsaknaden av det? 
  Ibland undrar jag hur hjärnan är funtad när tankarna glider in... eeeh... på vissa ämnen, fast man egentligen stod (satt, låg) och tänkte på något helt annat. Sen, när man väl kommit in på det nya spåret så... harre gu'... vilka funderingar man kan få.
  Vill man ha mycket, buskigt, lite, porrtofs, rakat, vaxat, färgat, pärlor, flätat, tofs...???
  Det är som allt annat, en smaksak... med eller utan hår i maten...
  Kanske skulle satsa på en lila tofs eller kanske pärlor? Hmmm, tänk dig pärlor, de måste man ju "lägga undan" nånstans för annars så skulle det se konstigt ut genom byxor, men man skulle i alla fall få en snackis. Undanläggningen skulle, för att fungera ordentligt, ske rakt bakåt och då skulle en busstur eller en tur med tunnelbanan kunna bli mycket mer intressant och underhållande än den vanligen är. Många ojämna vägar och ojämnt på spåret skulle nog få smilbanden att röra sig uppåt.
  Jag tänker i bilder och jag kan se framför mig hur det skulle kunna se ut. SL kommer få många nöjda resenärer då skulle jag tro.
  Eller om man sitter själv i bilen, skulle man inte köra liiiite fortare över gupp och annat för att få till det...?
  Släng er i väggen, geishakulor!!!


Jag vet i alla fulla fall hur jag vill ha det och hur jag föredrar att det ska vara på andra. Man ska inte behöva ha med sig en gräsklippare när man kommer på besök.

  Knak... eller knäck... eller hur det nu lät. En smäll i ryggen nu igen, igår. Återigen när jag skulle plocka hos en ny kund. Den här gången lyfte jag inget när det knäckte till, jag böjde mig bara lite framåt... utan att lyfta och utan att vrida.
  Har ju nyligen varit sjukskriven i 3 veckor pga en ond rygg. Är åter på jobbet nu. Akut ryggskott enligt min husläkare och sjukgymnasten håller med. Har haft ordentligt ont nu i... 1 dag...2 dagar...3 dagar... sen den 29 januari. Stelheten är i stort sätt borta, men värken - det som gör j-ligt ont - gör fortfarande j-ligt ont i perioder. Har fått Citodon att stoppa i mig när det gör ont och jag har tagit 1 tablett första gångerna, men det hjälpte ju inte så den här gången tog jag 2 st och jag blev helt "lullig" i kroppen och i hjärnan, deg i hjärnan kändes det som. Det lindrade lite det j-ligt onda, men helt tog tabletterna inte bort det.
  Har varit på en röntgen - en "vanlig" röntgen, men där fann de inga fel. Har bokat tid hos företagsläkaren nästa torsdag. Får se vad som händer efter det. Kanske starkare tabletter som jag egentligen inte vill ha. Tycker allt att Treo, Eeze neo vid mina migränanfall och Ipren vid förkylning räcker gott i pillerväg att knapra i mig.

Forever young!!!

Lillkatten har lärt sig så mycket bus och hon lyssnar inte när man försöker tillrättavisa henne. Skruttan däremot, vet när hon gör fel, för det ser man på henne, men lik förbenat så gör hon det hon inte får. Hon är väl inte katt för inte...

  Kaffe... latte. Kan vara så gott. Jag är inte mycket av en kaffedrickare egentligen, men ibland så längtar jag efter en riktigt gjord latte och inte bara vanligt svart kaffe. Jag är såååå känslig för koffein och tar jag en latte så blir jag duracellaktig tills koffeinet försvunnit ut ur systemet, men en latte är en latte och det kan ju vara så gott.

  Igår var jag på 40-skiva och idag så har jag ont i... ena stortån. Vet inte hur det gick till eller vad som orsakade det onda, men ont gör det när jag går. Jag var inte full och jag hade full koll på mina fötter så jag är lite förbryllad över vad som hänt. Måste ju skett under det sovande tillståndet för i det vakna tillsåndet så hände det ju inte. Måste ha drömt att jag sparkat på nåt eller så.
  Ryggen är bättre, men inte bra... Tån går väl över vart det lider kan jag tänka.

  Min ena syster var barnvakt åt våra djur igår medans vi var och firade kärlekens bror. Vi hade bunkrat upp med 2 räkmackor, smågodis och vin till henne så hon inte skulle svälta ihjäl.
  Det hade gått jättebra med Saga - som annars har svårt för personer som hon inte träffar så ofta, men hon har accepterat syrran så mycket att det fungerar... och katterna - som vanligt körde de sitt vildrace sent på kvällen... fram och tillbaka... från sovrummet, genom mellanrummet till tv-rummet och tillbaka... flera gånger jagar de varandra och de turas om vem som jagas och vem som jagar.
  Saga suckar mest när de kommer dundrande, eftersom de många gånger nästan springer över hennes nos och jag vet inte hur många gånger de har sprungit in i dörrar och annat som varit i vägen i deras racebana. Ett par gånger om dagen får de sina tokryck och galopperar fram... och tillbaka.

 

  Jag fick en bok i julklapp (senaste julen), av min kära äldsta lillasyster, som jag först igår kollade igenom. Bättre sent än aldrig...
  Den heter "Knäpp kunskap" och så står det "saker du inte vill att alla ska veta". Jag trodde att det var någon knäpp bok med en massa onyttigt dravel i, men tänk så fel jag hade.
  Man kan bl a lära sig hur man:
¤ Sätter eld på en fis
¤ Skapar sädesfältscirklar
¤ Sågar itu en kvinna
¤ Gör karriär som porrstjärna
¤ Fejkar en orgasm
¤ Startar ett pyramidspel
¤ Går på glödande kol
¤ Klagar framgångsrikt
mm... mm... mm...
  87 olika saker som man kan lära sig om man läser i boken, en del olagliga och andra fullt lagliga... 
  Så... vilken av dessa ska man välja för att fortast bli ekonomiskt oberoende med en så liten ansträngning som möjligt?
  Jag skulle kunna börja med nr 3: eBay-berägeri, för att fortsätta med nr 12: ficktjuvstekniker och nr 14: räkna kort på kasino... eller kanske nr 20: förfalska pengar eller nr 21: knäcka ett kassaskåp... och sen måste jag ju lära mig nr 74: köra en flyktbil, men det kanske är lika bra att lära mig nr 79: vad du ska göra om du blir arresterad och nr 31: uppföra dig vid en rättegång och nr 53: rymma från ett fängelse, ifall allt nu skulle gå åt pipsvängen.
  Ska nog ta mig tid till att läsa igenom boken, tror jag... 


  Jag tror minsann att vädret har svårt att bestämma sig. Kallt, kallt, kallt... varmare, varmare... och sen kallt igen. Snö, snö, ännu mera snö... tö, tö... och så snö igen.
  Längtar efter våren och den kommer, som den alltid gör, men just nu så känns den väldigt långt borta... ja ja, den som väntar på något gott (väntar ofta alldeles för länge)

  I helgen så var vi hemma hos några vänner som bor på andra sidan staden, så vi sov över där natten mellan lördag och söndag, jag, kärleken och Saga.

  Katterna fick vara hemma ensamma med förmaningar om att inte ha nåt stort party, inte bjuda hem några killar - Skruttan då, Smulan är för liten - och att det skulle vara städat när vi kom hem.

  Vi spelade kortspelet "Kontrakts-Rummy", kollade in melodifestivalen - den sista deltävlingen i årets spektakel och sen spelade vi sällskapsspelet "Retro" och så hann vi även med mat och utgång av hundar.

  Ju färre poäng man hade i kortspelet desto bättre. Om man vände på poängställningen så vann jag första gången och kärleken vann andra gången, men egentligen så förlorade vi om man läste från rätt håll.

  Melodifestivalen var ju lika tröttsam som vanligt detta år. (min egen uppfattning) Inga direkt bra låtar - som vanligt och kanske inte direkt rätt låtar som gick vidare - som vanligt. Mr CB har väl som vanligt bestämt hur det ska gå innan svenska folket får en chans att säga sitt. Mr CB kan ju hålla sig bakom kamerorna och inte visa sig framför.

  Spelet "Retro" bestod av frågor som berörde 50-, 60-, 70-, 80- och 90-talet. Allt mellan himmel och jord frågades det om och jag åkte på alla de svåra frågorna (som vanligt) och alla andra fick de lätta (som vanligt), så det är inte så svårt att räkna ut att jag hamnade på sista plats (som vanligt).
  Jag var ju inte född på 50- eller 60-talet och jag föddes i början av 70-talet så det som hände var jag ju för liten för att förstå. På 80-talet var jag ju under "uppväxt" och då brydde jag mig inte så mycket om vad som hände förutom det intressanta i min närhet. 90-talet var det ju så mycket annat, med jobb och skaffa lägenhet och bil och annat så då hann jag inte med att hålla reda på allt som hände.
  Det konstiga - kan man tycka - är att jag är intresserad av historia, men ingenting stannar kvar i den lilla hjärncell jag har kvar. Det i och för sig är inte så konstigt med tanke på allt som ska lagras där. Jag har fruktansvärt dåligt minne och det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag för ett antal år sedan gjorde en magnetröntgen av huvudet och att de då inte hittade någonting... inget alls... tomt.
  Helgen var i alla fall trevlig och Flisan och Saga stojade runt när vi var ute så de var helt slut båda två.

  Katterna hade haft party medans vi var borta. Det låg hushållspapper över hela vardagsrumsgolvet. De såg så oskyldiga ut när vi kom hem och skyllde på varandra och om Skruttan haft killbesök får vi nog aldrig veta.

  Balkongen är ett poppis ställe att vara på. När kärleken ska gå ut och röka på balkongen så sitter Smulan och Skruttan redan på första parkett och väntar på att få komma ut. Smulan är värst och man ser hur hon tänker "Flytta på dig kärring, jag ska ut" när Skruttan satt sig i dörröppningen som en dörrstopp.
  Ibland så öppnar vi dörren så de får vara ute en stund och Smulan kan vara ute länge och snön är ju så otroligt fascinerande. Att hon blir blöt spelar ingen roll.